Resefunderingar

Jag älskar att resa och lära känna nya länder och kulturer! Ibland känns det som att resa tillbaka i tiden, ibland är väldigt mycket nytt – vi är i Kambodja och igår hade jag behövt anvisningar till hur man skulle äta en rätt och vad alla tomma skålar var tänkta för… Det blev en del lustiga samtal 😊 Det får mig att fundera på vad andra kan tycka är nytt och annorlunda med Sverige? Hur ofta gör människor ”fel” för att de helt enkelt inte vet vad som anses vara ”rätt”?

Vi kom hit via Thailand. Där äter man nudlar med pinnar och risrätter med sked och gaffel. Gaffeln används för att putta upp maten på skeden. Att stoppa in den i munnen är lika illa, som att slicka en kniv i Sverige. Som tur är har thailändarna överseende med turister. De har även överseende med klädseln – när för mycket hud visas (axlar och knän t.ex.)

När vi var i Bangkok frågade en man om vi skulle kunna tänka oss att prata i fem minuter med unga människor, som vill lära sig engelska – en enkel och genial idé!! I ca 5 minuter frågar de ”Vad heter du?”, ”var kommer du ifrån?”, ”vad tycker du om Thailand?” och även ”Har du ätit skorpioner?” Vi ställde samma frågor tillbaka. På sista kom ett nästan upprört ”Neeej!” (Sedan jag var i Bangkok sist har de börjat sälja både skorpioner och andra insekter på Khao San road.) Tänkte att det är ungefär, som när jag tar med surströmming hem till Österrike och låter alla andra smaka – själv avstår jag gärna 😊.

Skulle man inte kunna göra liknande projekt i Sverige? I anslutning till t.ex. ett bibliotek ha en grupp sfi-elever, som får möjlighet att öva svenska med personer, som tar sig lite tid att besvara frågor, ställa samma frågor tillbaka och eventuellt dricka en kopp te eller kaffe tillsammans. Kanske pratar man om olika varma-drycker-kulturer (mest kaffe i Sverige, mer te i många andra länder) eller böcker (när sfi-elever nått en viss nivå kan de kanske presentera en bok av favoritförfattaren från hemlandet, som finns översatt på biblioteket, men som vi kanske inte hört talas om?)

Förutom fördelen med att få öva svenska med svensktalande, känner de förhoppningsvis igen personer de pratat med på stan, vilket nog också bidrar till både nya samtal, lättare integration och att känna sig mindre ensam. Enligt statistik känner sig många svenskar ensamma, så då slår man flera flugor med en smäll!

Jag hoppas innerligt att någon provar på ett liknande projekt i Sverige!

Jag återkommer till Kambodja (och Burundi) i ett annat bidrag.

 

Sommarlov!! och roliga to-do-listor

Sommarlov! Visst är det underbart! Och ibland också aningen frustrerande. Ju mer man är hemma, ju mer hinner alla stöka till det…Ibland undrar man kanske om då små (och stora) liven har hörselproblem eller kanske drabbade av för tidig demens? Hur många gånger har en förälder upprepat sig om att jackan inte ska ligga på golvet och att rummet ska städas? ”Senare!” är väl ett rätt vanligt svar. Ibland kommer kanske ett motvilligt ”Okej då!” och på vägen till jackan/rummet upptäcks en massa andra mer intressanta saker…

Jag har börjat skriva to-do-listor och försöker skriva upp både roliga och kanske något mindre roliga saker! Tydligen (enligt studier – vissa studier gillar jag och kan bekräfta sanningshalten : ) kommer lyckohormoner när vi stryker saker på en to-do-lista! Därför är det viktig att skriva delmål (”städa soffan”, ”skrivbordet”, ”damma böckerna”, ”dammsuga golvet”, ”lägg smutskläder i tvättkorgen”) istället för stora, tidskrävande mål (”städa ditt rum”). För att motivera barnen mer brukar jag även skriva upp saker, som de gärna gör (”skypa med mormor/farfar”, ”läsa ett kapitel i en bok”, ”gå promenad med mamma”, ”pussa mamma och pappa” (=det var inte så popis, för pappa var inte hemma, så då kunde inte det bockas av på listan : ) )

Oftast får barnen välja i vilken ordning de vill göra sakerna på to-do-listan. Ibland skriver/säger jag att sista punkten är ”spela brädspel tillsammans” eller ”ha myskväll”.

Jag hoppas att det funkar lika bra för dig, som för oss!

En språkfrämjande städlek, som funkar för oss är ”städa alla röda saker”. Givetvis kan det kombineras med andra adjektiv. ”Leken” går att kombinera med att jag sitter på barnets soffa och läser, men jag måste vara i samma rum. Det finns värre öden : )