Fördelar med flerspråkighet

TED-ed levererar igen! Kolla in den här om flerspråkighet! Det finns många fördelar med att växa upp flerspråkig, men det är aldrig försent att lära sig ett nytt språk!

 

 

 

Annonser

Att känna sig välkommen

Det kurserar en del klipp hur lärare välkomnar elever framför klassrummet, men även hur barn hälsar på varandra – det ena klippet är sötare än det andra!

Med hjälp av bild- eller textstöd kan barnet välja hälsning: kram, high five, vinka, stort varmt leende eller kanske olika dansmoves (även bra för att vakna på morgonen : ) Hur enkelt som helst med otroligt många fördelar: barnet känner sig sett och välkommet, ritualer underlättar för en strukturerad dag, som därigenom ger mer säkerhet, stärker banden mellan barnen eller elever och lärare.

För inspiration kan du kolla pinterest – finns hur många fina bilder som helst!

Kanske du vill prova med din grupp? Låt gärna barnen komma med förslag på hälsningsvarianter!

What do we want?

Har ni sett remaken på Spice girls ”Wannabe”? Den är så otroligt fantastisk att den får ett eget litet blogbidrag!

Vad vi vill:

End violence against girls! (och alla pojkar!)

Quality Education for all girls! (Har en stor positiv inverkan på hela samhället!)

Gender equality!

End child marriage!

Equal pay for equal work!

 

 

 

 

Förebild? Role model!

Språk och ord fascinerar mig och jag funderar mycket på olika ord. Ett ord, som jag funderat en del på är ordet ”förebild”. Jag tycker att ordet är lite missvisande! Det låter som om en person vill ta efter sin förebild – vilket ju ofta är fallet – men då borde man kanske använda uttrycket ”någon jag ser upp till”, vilket ju är betydligt mer omständligt att säga. Även dåliga förebilder är nämligen förebilder oavsett om de inblandade tycker att förebilden är bra eller dålig. Därför gillar jag det engelska ordet ”role model” så mycket bättre! Vi formas utifrån olika personers beteende.

Föräldrar, pedagoger och andra vuxna är barns förebilder. De flesta av dem är som tur är bra, en del är mindre bra och vissa tyvärr riktigt dåliga. Barn iakttar de vuxnas beteende och tar efter. Ibland direkt, ibland dröjer det längre t.ex. först när de själva blivit föräldrar och blir som deras egna föräldrar, trots att de lovat sig själva att aldrig bli så. (Barn som slagits av sina föräldrar, tar tyvärr efter detta beteende, även om de som barn lovat sig själva att aldrig bära hand på sina egna barn.)

Ibland önskar vi att barnen tar efter oss, men humör, vanor och diverse behov spelar större roll just då. Men de iakttar oss. Glöm inte det! Och de minns vad vi gjort och hur vi sagt något. Hur handskas vi med ett utagerande, argt eller frustrerat barn? Är det så som vi önskar oss att barnen behandlar varandra eller oss i en liknande situation?

Oavset om vi använder ordet ”förebild” eller ”role model”, så är det viktigt att minnas att vi alla är människor. Och att barn är otroligt förlåtande. Vi behöver inte vara perfekta, för ingen människa är perfekt! (Den som är perfekt är inte mänsklig!) Vi kan inte alltid uppföra oss, så som vi borde. Och vet du vad? Det är viktigt och bra för barnen! Det visar vår mänsklighet och hur man kan handskas med en situation, som kanske inte var optimal till en början, men vi lyckas göra om det till något bra! Vi lär barnen att man kan göra fel först och rätt lite senare. Vi vuxna kan också behöva lite hjälp av barnen ibland, vilket kan få dem att känna sig betydelsefulla – varför inte unna dem det?

 

P.S. Tack Mark Siegbahn för inspirationen till denna text! I superskolan.podbean.com/ diskuterar han även ”förebild” med Magister Nordström. Och jag vet att Mark är en fantastisk förebild för hans elever – och även en person, som eleverna ser upp till!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Boken ”om Sverige”

”Om Sverige” är en bok om samhällsorientering för nyanlända. Syftet
med boken är att ge grundläggande information till människor som
kommer till Sverige samt att ge stöd till landets kommuner i arbetet
med samhällsorienteringen.
Boken ges ut av Göteborgs Stad och Länsstyrelsen Västra Götalands län.
Den finns nedladdningsbar här på flera olika språk bl.a. dari, arabiska, engelska, somaliska och även svenska. Den behandlar både svensk (invandrings)historia, beskriver allemansrätten och information som är bra att ha när man bor i Sverige inkl. arbetsmarknaden och utbildningar, individens rättigheter och skyldigeter samt diskussionsfrågor till varje kapitel för att bara beskriva en bråkdel av det intressanta innehållet! Jag kan varmt rekommendera att ta en titt i boken!
Både pedagoger och annan personal (t.ex. skolkuratorer) kan använda sig av denna bok i samtal med föräldrar om alla möjliga relevanta saker: hjälp till att hitta lägenhet, olika regler och informationer (hur viktigt det är att komma i tid…) och olika rättigheter och skyldigheter!

Burundi

I februari var vi bjudna på bröllop i Burundi – det kan man ju helt klart inte tacka nej till! Hur ofta blir man bjuden till ett afrikanskt bröllop i Afrika?

Innan vi åkte dit googlade jag en hel del och frågade runt bland bekanta som varit där – det rekommenderas nämligen inte att åka dit. Då brudgummen kommer från Burundi och vi skulle resa i grupp, bokade vi resan. Burundi är inget Backpackerland, för att uttrycka det milt! Det är ett av världens fattiga länder, med väldigt stora skillnader på fattig och rik. Skolgången är obligatorisk och måndag till fredag såg vi inga barn som tiggde – de var i skolan!

Brudgummens morbror var minister och under inbördeskriget flydde han först till Italien och därefter till Kanada. Efter många år (under tiden hade han jobbat som lärare) beslutade han sig för att flytta tillbaka till Burundi – främsta anledningen var att han ville att hans barn skulle få bästa möjliga skolgång! Jag måste erkänna att jag blev lite förvånad, då jag trodde att Kanada har bra skolor, fast det kanske är samma där, som i Sverige – ryktet håller i sig trots att den försämrats betydligt de senaste åren?

Vi besökte ett barnhem (med inkluderad skola) – otroligt imponerande! En del barn lämnas där med stor, svullen mage p.g.a. undernäring. En del kan återvända till föräldrarna efter olika lång tid, vissa stannar kvar till vuxen ålder.

Vi möttes av sång, dans och mycket värme! Barnhemmet drivs gemensamt med Caritas och de har även ”get-projekt”: man kan köpa en get (t.ex. via Caritas), som skänks till en familj. På så vis säkras deras överlevnad och möjlighet att leva självständigt. Kanske du vill ge bort en get i födelsedagspresent eller julklapp? Kan jag varmt rekommendera!

 

 

Resefunderingar

Jag älskar att resa och lära känna nya länder och kulturer! Ibland känns det som att resa tillbaka i tiden, ibland är väldigt mycket nytt – vi är i Kambodja och igår hade jag behövt anvisningar till hur man skulle äta en rätt och vad alla tomma skålar var tänkta för… Det blev en del lustiga samtal 😊 Det får mig att fundera på vad andra kan tycka är nytt och annorlunda med Sverige? Hur ofta gör människor ”fel” för att de helt enkelt inte vet vad som anses vara ”rätt”?

Vi kom hit via Thailand. Där äter man nudlar med pinnar och risrätter med sked och gaffel. Gaffeln används för att putta upp maten på skeden. Att stoppa in den i munnen är lika illa, som att slicka en kniv i Sverige. Som tur är har thailändarna överseende med turister. De har även överseende med klädseln – när för mycket hud visas (axlar och knän t.ex.)

När vi var i Bangkok frågade en man om vi skulle kunna tänka oss att prata i fem minuter med unga människor, som vill lära sig engelska – en enkel och genial idé!! I ca 5 minuter frågar de ”Vad heter du?”, ”var kommer du ifrån?”, ”vad tycker du om Thailand?” och även ”Har du ätit skorpioner?” Vi ställde samma frågor tillbaka. På sista kom ett nästan upprört ”Neeej!” (Sedan jag var i Bangkok sist har de börjat sälja både skorpioner och andra insekter på Khao San road.) Tänkte att det är ungefär, som när jag tar med surströmming hem till Österrike och låter alla andra smaka – själv avstår jag gärna 😊.

Skulle man inte kunna göra liknande projekt i Sverige? I anslutning till t.ex. ett bibliotek ha en grupp sfi-elever, som får möjlighet att öva svenska med personer, som tar sig lite tid att besvara frågor, ställa samma frågor tillbaka och eventuellt dricka en kopp te eller kaffe tillsammans. Kanske pratar man om olika varma-drycker-kulturer (mest kaffe i Sverige, mer te i många andra länder) eller böcker (när sfi-elever nått en viss nivå kan de kanske presentera en bok av favoritförfattaren från hemlandet, som finns översatt på biblioteket, men som vi kanske inte hört talas om?)

Förutom fördelen med att få öva svenska med svensktalande, känner de förhoppningsvis igen personer de pratat med på stan, vilket nog också bidrar till både nya samtal, lättare integration och att känna sig mindre ensam. Enligt statistik känner sig många svenskar ensamma, så då slår man flera flugor med en smäll!

Jag hoppas innerligt att någon provar på ett liknande projekt i Sverige!

Jag återkommer till Kambodja (och Burundi) i ett annat bidrag.

 

Sommarlov!! och roliga to-do-listor

Sommarlov! Visst är det underbart! Och ibland också aningen frustrerande. Ju mer man är hemma, ju mer hinner alla stöka till det…Ibland undrar man kanske om då små (och stora) liven har hörselproblem eller kanske drabbade av för tidig demens? Hur många gånger har en förälder upprepat sig om att jackan inte ska ligga på golvet och att rummet ska städas? ”Senare!” är väl ett rätt vanligt svar. Ibland kommer kanske ett motvilligt ”Okej då!” och på vägen till jackan/rummet upptäcks en massa andra mer intressanta saker…

Jag har börjat skriva to-do-listor och försöker skriva upp både roliga och kanske något mindre roliga saker! Tydligen (enligt studier – vissa studier gillar jag och kan bekräfta sanningshalten : ) kommer lyckohormoner när vi stryker saker på en to-do-lista! Därför är det viktig att skriva delmål (”städa soffan”, ”skrivbordet”, ”damma böckerna”, ”dammsuga golvet”, ”lägg smutskläder i tvättkorgen”) istället för stora, tidskrävande mål (”städa ditt rum”). För att motivera barnen mer brukar jag även skriva upp saker, som de gärna gör (”skypa med mormor/farfar”, ”läsa ett kapitel i en bok”, ”gå promenad med mamma”, ”pussa mamma och pappa” (=det var inte så popis, för pappa var inte hemma, så då kunde inte det bockas av på listan : ) )

Oftast får barnen välja i vilken ordning de vill göra sakerna på to-do-listan. Ibland skriver/säger jag att sista punkten är ”spela brädspel tillsammans” eller ”ha myskväll”.

Jag hoppas att det funkar lika bra för dig, som för oss!

En språkfrämjande städlek, som funkar för oss är ”städa alla röda saker”. Givetvis kan det kombineras med andra adjektiv. ”Leken” går att kombinera med att jag sitter på barnets soffa och läser, men jag måste vara i samma rum. Det finns värre öden : )

 

 

 

Love Football/ hate racism

Jag var ute och gick häromdagen och såg detta klistermärke. Tänkte skriva om hur härligt det är när alla  fokuserar på fotboll och varken hudfärg eller namn spelar någon roll (skrev först att utseendet inte spelar någon roll, men med tanke på hur obeskrivligt  fåfänga vissa fotbollsspelare verkar vara…😀) och så får tyskarna in ett andra mål 15 sekunder innan matchens slut och obegripligt nog startar en shitstorm mot en svensk fotbollsspelare med ett ickesvenssonnamn?! Sedan när handlar fotboll om en enda persons prestation?! Det är ju en LAGsport! Så jag stämmer in i det svenska fotbollslagets ”fuck racism”!
cof

cof