”Har du inte alla kopparna i skåpet?!”

Jag har haft en enorm tur med alla mina tysklärare under min skoltid. De var fantastiskt bra och inspirerande på många sätt. Min lärare på högstadiet körde med ett pricksystem med samma regler för oss elever som för sig – varken vi eller hon fick komma för sent, glömma saker i skåpet/lärarrummet etc. (innebar även rättning av prov inom kort tid och kopiering av stenciler). Kom vi två minuter för sent fick vi en prick. Kom hon två minuter för sent fick hon en prick. Fem prickar för elever innebar en extra läxa (för den eleven), fem prickar för läraren innebar läxfri vecka för alla elever! (Tio prickar innebar glass till hela klassen!)

Jag minns fortfarande hur vår lärare berättade att vi skulle lära oss förolämningar! ”Ni måste ju veta när ni blir förolämpade”, tyckte hon. Tyskan har en del rätt underliga förolämningar (om man direktöversätter dem). ”Har du en fågel?”, ”varmduschare!” och ”har du inte alla kopparna i skåpet?” är ett par exempel.

Ungefär lika klurigt är det med alla ordspråk och talesätt. De är bland det svåraste i ett språk, tycker jag! Om man översätter dem ordagrannt, så är de flesta inte helt logiska och det är ytterst få, som du förstår betydelsen av direkt!

På följande sida kan du hitta en del skandinaviska talesätt. På wikipedia finns en hel del ordspråk och talesätt upplistade, om du behöver fler exempel!

Vilka ordspråk, talesätt och liknelser använder barnen i din grupp? Dela gärna med dig! Antingen genom att skriva en kommentar till detta inlägget eller på min facebooksida!

Föräldrarnas inställning till samhället och dess språk

Föräldrarna är barnens viktigaste förebilder vilket är en stor uppgift att bära på sina axlar. Det föräldrarna gör ser barnen som rätt, naturligt och självklart (vi diskuterar inte tonåringar här, utan små barn…) Deras inställning till samhället och dess språk är av stor betydelse för barnets språkutveckling. Genom att den svensktalande föräldern lär sig minoritetsspråket kommer denna att vara en språklig och kulturell förebild för barnet genom sin positiva inställning till språkinlärningen. Om barnet till invandrarföräldrar däremot har en känsla av att föräldrarna är negativt inställda till majoritetsspråket och avvisar detta kommer detta att påverka barnets motivering att lära sig. En del familjer har för avsikt att återvända till sina hemländer, när landets situation stabiliserats. Denna väntan kan vara mycket psykiskt påfrestande för alla familjemedlemmar och påverkar synen både på värdlandet (Sverige), som föräldrarna tar avstånd från, och hemlandet, som ev. överidealiseras, som föräldrarna medvetet eller omedvetet förmedlar till sina barn. Det hamnar då i en konfliktsituation där det tror sig svika föräldrarna om det pratar eller lär sig svenska samtidigt som det vill vara duktigt på förskolan eller i skolan och då måste kunna svenska. Om ett barn har svårt för att lära sig svenska kan det alltså bero på föräldrarnas inställning och inte på bristande intelligens eller språkbegåvning. Detta behöver inte alls ske på ett medvetet plan, varken för föräldrarna eller för barnen. Föräldrarna anser sig uppmuntra barnen till att lära sig men omedvetet förmedlar de ett intryck till barnen att det inte är lönt att lära sig språket och att de tar avstånd från värdlandet med dess traditioner och kultur. Barn är väldigt känsliga och befinner sig i en intressekonflikt där de inte vet hur de ska reagera: ska de göra som föräldrarna säger eller som de tycks mena egentligen?