Hur familjen kan stödja och stimulera

Det är ingen lätt uppgift föräldrarna har i dagens samhälle. Så många beslut att ta och hur ska man veta vad som är bäst för barnet? Framförallt om man ständigt får höra motstridig information om hur man ska och inte ska göra. Oavsett om det rör sig om en ensamstående invandrarförälder eller blandspråkiga familjer så är en fråga som föräldrar med utländsk härkomst ställer sig vilket språk de ska tala med sitt barn, sitt modersmål eller landets språk? De föräldrar som valt att föra vidare sitt språkliga arv till sina barn kommer eventuellt att stöta på en del svårigheter. Här kommer jag att nämna en del av problemen som kan uppstå vid flerspråkig uppfostran och hur man kan lösa dem.

Det är viktigt att föräldrarna gemensamt diskuterat igenom vilket eller vilka språk som ska talas med barnet och att de accepterar varandras språk. För att undvika att den ena föräldern känner sig utesluten kan denne gå en språkkurs för att åtminstone lära sig förstå minoritetsspråket. På så vis undviks många obehagliga eller jobbiga situationer där den ena föräldern blir utesluten, även om föräldern inte kan delta aktivt i samtalet. Föräldern kan ev. delta i samtal på landets språk även när de andra familjemedlemmarna pratar minoritetsspråket.

Ett barn som redan i ett tidigt skede får möta mer än ett språk kan utan större svårigheter bli flerspråkigt även om det ställer krav på alla parter. Det kommer att krävas en hel del tid och energi för att aktivt och medvetet stödja barnets väg till flerspråkighet. Bland annat krävs en rik språklig miljö där barnet får höra språken mycket och har möjlighet att prata med olika samtalspartner för att komma upp i en hög nivå i både svenska och minoritetsspråket.

En – person – ett – språk

Alltför många föräldrar av utländsk härkomst har från auktoriteter, som personal på bvc eller förskollärare, fått rådet att inte prata sitt modersmål med sina barn. Personerna kan ibland påstå att modersmålet stör inlärningen. Dessa uttalanden grundar sig inte på forskningsresultat. Mitt råd till föräldrarna är att stå på sig! Tala ditt modersmål och ditt känslospråk med ditt barn! Ett språk hindrar inte att man lär sig ett annat. De konkurrerar inte med varandra precis som att kunskap om naturen inte konkurrerar med kunskap om matlagning. Om ett barn behärskar ett språk dåligt beror detta på att förutsättningarna för att lära sig det språket är dåliga. Barnet behöver kanske umgås mer med personer som pratar språket i fråga. Många barns språkfel eller brister i ordförrådet brukar kunna åtgärdas genom en längre vistelse i förälderns hemland.

Det är att rekommendera att föräldrarna följer ”en – person – ett – språk”-strategin och att de konsekvent talar sitt språk med barnet även när de umgås med andra människor, som inte behärskar språket. Om dessa inte förstår kan man översätta för dem så att de inte känner sig utanför, men i princip bör föräldrarna använda minoritetsspråket med barnet i alla situationer, även utanför hemmet då de går och handlar, under fritidsaktiviteter eller hämtar och lämnar på förskolan. Självklart kan det vara svårt att vara konsekvent i att bara tala modersmålet med barnet. I vissa situationer, som vid läxhjälp eller när det är extra viktigt att omgivningen förstår vad man pratar om, kan man tillfälligt byta språk.

Det finns många fördelar med simultan språkinlärning förutom det faktum att det blir svårare att motivera ett barn till att lära sig minoritetsspråket om det redan kan majoritetsspråket bra. Varför ska barnet göra det svårt för sig genom att lära sig ett språk det behärskar sämre när de flesta ändå förstår svenska? Att vänta med att lära barnet minoritetsspråket till efter att majoritetsspråket är etablerat är att göra sig själv och sina barn en björntjänst. Det landets språk barnet växer upp i  blir lättare det dominerande och starkare språket.

Språkinlärning

Under de första levnadsåren kommer barnet att blanda språken och använda sig av det ordförråd det har. Så småningom uppstår ett medvetande om att det rör sig om två olika språk som skiljs åt. Under övergången mellan dessa två faser kommer barnet dock att blanda språken trots att det är medvetet om att det rör sig om två språk. Det kan röra sig om ett ord som helt enkelt inte finns på det andra språket eller om ett ord som barnet bara lärt sig på det ena språket. Det händer även att barn använder sig av majoritetsspråkets ordföljd eller grammatik (t.ex. böjer ett verb enligt andra språkets böjningssystem t.ex. catcha som är en försvenskning av engelskans catch) när det talar minoritetsspråket eller direktöversatta idiom. Allt detta brukar ha lagt sig vid 4-5 års ålder förutsatt att barnet utsätts för tillräckligt rika språkliga miljöer, även om individuella åldersavvikelser finns. De absolut bästa språkfrämjande aktiviteterna är samtal och sagoläsning men även sånger, ramsor, filmer och hörspel är bra stöd. Tala, sjung och läs så mycket som möjligt för barnet. Berätta sagor och historier från hemlandet eller om barndomen.

Faktorer som påverkar grad av tvåspråkighet 

Vilken grad av tvåspråkighet som är möjlig att uppnå beror på flera olika faktorer som t.ex. barnets språkbegåvning, i hur stor utsträckning barnet kommer i kontakt med språket och hur mycket tid och engagemang föräldrarna har möjlighet att investera i språkfrämjandet. Det är viktigt att föräldrarnas krav på barnet är realistiska och att språkinlärningen ses som något positivt. Språkinlärning har per se inget med intelligens att göra. Däremot påverkar intelligensnivån vilken nivå man kan nå i språket. Språknivån beror även på faktorer som hur viktigt det är för barnet att kunna språket (vilka personer kan barnet då prata med och vilka inte?), vilken status barnet får förmedlat att språket har och hur många tillfällen barnet har att prata språket. Om barnet enbart kan prata språket hemma med en förälder kommer det att vara svårt att nå någon högre nivå. Man använder vanligtvis ett begränsat ordförråd oavsett hur stort det är. Detta gör att barnet inte hör lika många variationer som barnet gjort om det haft möjlighet att tala med flera personer i olika situationer. Vi använder oss av mångahanda tonfall, ord och uttryck och pratar om olika samtalsämnen beroende på vem vi pratar med och i vilken situation. När antalet samtalspersoner är begränsat är en hög grad av tvåspråkighet svår eller närmast omöjlig att uppnå. I dessa fall är det bättre att eftersträva en lägre grad av tvåspråkighet än att helt ge upp.

Fördelar med tvåspråkighet

Ett barn som lär sig flera språk lär sig även olika tankesätt, kultur, traditioner och normer som speglas i de olika språken. Språket påverkar vårt sätt att se världen och att skapa tankar. Studier av olika språkliga kulturer visar att människor som talar olika språk får olika världsbilder. Dagens forskning visar tydliga positiva aspekter av tvåspråkighet vad gäller kognitiv utveckling. Barn som växer upp med flera språk blir mer flexibla i sitt tänkande, är bättre på problemlösningar och har lättare för att ta till sig olika kulturer. Barnet utvecklar en naturlig känsla för vilket språk som ska användas med olika personer och på olika platser. Vissa upplevelser och aktiviteter förknippas kanske med ett språk, andra med ett annat. Det är även lättare att lära sig ett nytt språk ju fler språk man lärt sig redan i tidig ålder eftersom språk stödjer varandra.

Språk är en färskvara som ständigt måste underhållas. Hur felfritt barnen talar kan även påverkas av hur barnen mår. Om de är trötta eller upprörda gör de fler fel än om de är utvilade och glada.

Enspråkighet eller flerspråkighet?

Barn vill inte känna sig annorlunda och om de växer upp i en miljö där alla kompisarna är enspråkiga kan de också vilja eftersträva enspråkighet för att få känslan av att höra till och inte känna sig utanför. Om möjligheten finns är det bra om föräldrarna börjar umgås med andra flerspråkiga familjer för att visa barnet att detta är ”normalt” och positivt. Därigenom kan barnets inställning till språket förbättras vilket resulterar i att självkänslan stärks.

Ett barn som växer upp i en familj där båda föräldrarna pratar samma minoritetsspråk har vanligtvis lättare för att lära sig detta och komma upp i en högre nivå än ett barn som växer upp i en blandspråksfamilj, d.v.s. där föräldrarna pratar olika språk. Orsaken till detta är att barnet i den förra familjen hör mer av minoritetsspråket hemma än i blandspråksfamiljen. Det hör dessutom ovanligheten till att dessa barn svarar sina föräldrar på svenska då minoritetsspråket är familjespråket.

En del barn genomgår en period, då de inte vill svara på minoritetsspråket. Om man under den period inte uppmärksammar detta kommer denna period inte att sluta utan så småningom blir en vana. Fortsätta tala och stimulera barnet på minoritetsspråket och uppmuntra det att svara på minoritetsspråket. Även om det svarar på svenska bygger barnet ändå upp ett stort passivt ordförråd och förstår vanligtvis i princip allt. Man brukar kalla detta för passiv tvåspråkighet. Det finns många exempel på barn som under en vistelse i föräldrarnas hemland plötsligt börjat prata minoritetsspråket relativt flytande och därefter gjort enorma framsteg. Genom att ha ett stort passivt ordförråd och redan ha lärt känna grunderna i språket kan denna process gå snabbt i motsats till barn som inte har en passiv språkkunskap.

Språket är en färskvara

Ett språk är en färskvara och en pågående process som ständigt måste underhållas. För att utveckla ett stort ordförråd krävs flera olika samtalspartner och en stor möjlighet att utnyttja och använda sig av språket, både passivt och aktivt. När barnet blir läskunnigt kommer det att kunna bygga ut sitt ordförråd genom att själv läsa böcker, men det är viktigt att föräldrarna fortsätter försöka inspirera och skapa situationer som gör det roligt för barnet att använda minoritetsspråket. Man bör ha i åtanke att den absolut viktigaste faktorn för att lära sig ett språk är motivationen. Har barnet ett behov av att kommunicera på minoritetsspråket? Barn som inte vill prata minoritetsspråket saknar ibland en anledning till att göra det. De har märkt att alla i omgivningen ändå förstår svenska och därför kan de lika gärna svara på svenska. Om ett barn svarar föräldrarna på majoritetsspråket även om föräldern konsekvent talar sitt modersmål kan det hjälpa att träffa personer som endast talar modersmålet. Finns det släktingar, lekkamrater eller andra i bekantskapskretsen, som barnet måste prata minoritetsspråket med för att göra sig förstådd? Då blir barnet tvunget att tala modersmålet. Därefter kanske en spärr släpper och barnet kommer även att svara föräldern på modersmålet. Genom ett besök i hemlandet eller genom att öka bekantskapskretsen med andra personer från samma språkgrupp kan motivationen att tala minoritetsspråket ökas. I dagens uppkopplade samhälle finns stora möjligheter att hålla kontakten med släktingar i föräldrarnas hemland utan att alltför stora kostnader uppstår. Även den äldre generationen kan vara benägen att lära sig använda en dator för att kunna skypa med sina barnbarn vilket ger ypperliga möjligheter att öka samtalspartner och -tillfällen. Ju fler kontakter man har med andra familjer, lekkamrater eller invandrarföreningar med roliga aktiviteter, desto bättre. Lyssna på CD med sånger, läs böcker, titta på filmer och barnprogram och sjung och prata, prata, prata. Det finns inget viktigare än en intresserad samtalspartner!

Är barnet motiverat att lära sig ett språk?

Man bör ha i åtanke att den absolut viktigaste faktorn för att lära sig ett språk är motivationen. Har barnet ett behov av att kommunicera på minoritetsspråket? Barn som inte vill prata minoritetsspråket saknar ibland en anledning till att göra det. De har märkt att alla i omgivningen ändå förstår svenska och därför kan de lika gärna svara på svenska. Om ett barn svarar föräldrarna på majoritetsspråket även om föräldern konsekvent talar sitt modersmål kan det hjälpa att träffa personer som endast talar modersmålet. Finns det släktingar, lekkamrater eller andra i bekantskapskretsen, som barnet måste prata minoritetsspråket med för att göra sig förstådd? Då blir barnet tvunget att tala modersmålet. Därefter kanske en spärr släpper och barnet kommer även att svara föräldern på modersmålet. Genom ett besök i hemlandet eller genom att öka bekantskapskretsen med andra personer från samma språkgrupp kan motivationen att tala minoritetsspråket ökas. I dagens uppkopplade samhälle finns stora möjligheter att hålla kontakten med släktingar i föräldrarnas hemland utan att alltför stora kostnader uppstår. Även den äldre generationen kan vara benägen att lära sig använda en dator för att kunna skypa med sina barnbarn vilket ger ypperliga möjligheter att öka samtalspartner och -tillfällen.

I de fall det är möjligt är regelbundna längre vistelse i minoritetsspråkslandet ideala. Barnet kommer då att under en period ständigt höra språket och får möjlighet att prata med nya samtalsparter som inte kan svenska, d.v.s. om barnet vill göra sig förstått måste det prata landets språk. Efter hemkomsten kan det hända att barnet uteslutande eller främst talar minoritetsspråket och närmast verkar ha glömt svenskan. Det är inget att oroa sig för och är en övergående fas. Även att barnet plötsligt börjar tilltala alla på minoritetsspråket är något man inte behöver ta så allvarligt på. Det kan ta någon vecka innan barnet kommer in i svenskan igen som därefter flyter på som vanligt.

Annonser

Övning: Kläder och väder

 

Material: Halsduk, paraply, solglasögon, vantar, solkräm, T-shirt, stickad tröja, jacka, badkläder, pyjamas, regnkläder etc. eller bilder på kläder. Stora bilder på: sol, moln, regn, måne, snö

Övar: Hörförståelse

Ord: Kläder, väder

 

En del av barnen på förskolan har kanske flyttat till Sverige från ett land där det är varmt året om. Då har kanske varken de eller deras föräldrar lärt sig hur man ska klä sig för att inte frysa eller bli våta. Med hjälp av klädesplagg och bilder kan du dels förklara för föräldrarna hur de bör klä på barnet beroende på vädret, dels hjälpa barnen att lära sig. Även för barn uppvuxna i liknande klimat är det viktigt att lära sig orden för klädesplagg!

 

Barnen sitter i en ring på golvet. Ta fram ett plagg i taget och benämn det. Börja med ett fåtal föremål och öka efter hand som du har känslan av att barnen lärt sig orden. Repetera orden och låt barnen upprepa. Låt barnen känna på plaggen och prova dem om de vill och passa på att kommentera vad de håller i handen.

Ta fram bilder på sol, moln, regn etc. och upprepa proceduren med att benämna och upprepa. Ta gärna kroppen och dina teatertalanger till hjälp för att förklara för barnen att snö är kallt och regnet vått. Visa barnen vilka klädesplagg, som är lämpliga vid vilket väder. Låt därefter barnen vara mer aktiva genom att antingen ta fram ett klädesplagg och barnen får peka på väderbilder, eller peka på en väderbild och låt barnen ta fram rätt plagg. Om barnet tar fram ”fel” plagg till väderbilden, så fråga hur barnet tänkt: Barnet tar kanske fram badkläder när snöbilden är framme för på vintern går de alltid till badhuset!

 

Alternativ

  • Vilka kläder har man inomhus? Vilka kläder har man utomhus? Förtydliga ”inne” och ”ute” med en bild på naturen och en bild på ett vardagsrum.

Ökad svårighetsgrad:

  • Kombinera plaggen med de rätta skorna: sandaler, regnstövlar, morgontofflor, gympaskor, vinterstövlar.
  • Lägg till bilder på årstider och öva vilket väder det är under olika årstider samt hur man bör klä sig.
  • Kombinera med föremål, som representerar olika aktiviteter, som passar för klädvalet och vädret: hoppa i vattenpöl, leka i sandlådan, bygga snögubbe.

 

Tänk på: I många länder finns inte de fyra årstiderna, som vi har i Sverige. I barnets ögon kan ett vinterträd utan blad se ut som ett dött träd. Många barn har heller aldrig sett snö och har svårt att förstå vad det vita landskapet ska symbolisera. Om det är för svårt för barnet att förstå så abstrakta bilder är det bättre att vänta med denna svårighetsnivå tills barnet får uppleva vädret själv.