Om Sandra Jensen

Språkintresserad bokskrivande socionom i Österrike

Love Football/ hate racism

Jag var ute och gick häromdagen och såg detta klistermärke. Tänkte skriva om hur härligt det är när alla  fokuserar på fotboll och varken hudfärg eller namn spelar någon roll (skrev först att utseendet inte spelar någon roll, men med tanke på hur obeskrivligt  fåfänga vissa fotbollsspelare verkar vara…😀) och så får tyskarna in ett andra mål 15 sekunder innan matchens slut och obegripligt nog startar en shitstorm mot en svensk fotbollsspelare med ett ickesvenssonnamn?! Sedan när handlar fotboll om en enda persons prestation?! Det är ju en LAGsport! Så jag stämmer in i det svenska fotbollslagets ”fuck racism”!
cof

cof

Annonser

Kommunikation

När jag undervisar mina studenter, övar vi en del på hur vi uttrycker oss. Hur ofta har du sagt till dina elever (eller partner) ”Sluta med det!” ?  Eller ”Det gjorde du bra!”?

Vad innebär ”det”? Ibland förstår personen i fråga vad vi menar, väldigt ofta är det en tolkningsfråga. Jag vet inte hur många gånger elever varit hos mig och klagat över orättvisa lärare – ”Min bänkgranne gjorde precis samma sak som jag, men läraren sa bara till MIG!” Snälla, snälla lärare (och vuxna i allmänhet!) uttryck dig tydligare!

Vi gör ett försök:

Tänk inte på en liten, rosa flygande elefant!

Och? Vad har du för bild för ögonen?

Vår hjärna förstår helt enkelt inte ordet ”inte”! Så försök att undvika det ordet och istället säga vad du vill att dina elever ska göra. Det ger dessutom eleven betydligt mer struktur och hen slipper gissa vad som bör göra härnäst.

Tillbaka till den orättvisa läraren: En gång kom en elev och klagade på att han var den ende eleven på hela skolan, som inte fick kasta snöboll! Rätt orättvist, kan man tycka! Då jag kände alla lärarna på skolan misstänkte jag att det handlade om ett missförstånd, så jag och eleven sökte upp läraren. Det visade sig att eleven inte höll sig till regeln ”man får kasta snöboll på 10 meters håll. Under 10 meter kan orsaka skador och är därför förbjudet.” Eleven i fråga kastade snöboll från 2 meters håll. (När man är upprörd är man inte världens bästa lyssnare, vilket är viktigt att tänka på!)

Ibland kommer en elev och klagar på att både hen och bänkgrannen gjorde samma sak (t.ex. gungade på stolen), men bara eleven blev tillsagd. Rätt orättvist!! När man skrapar under ytan (eller frågar läraren) får man reda på att visst, båda gungade på stolen, men en av eleverna satt faktiskt tyst och läste ändå texten de fått och den andra läste inte texten och pratade med en annan elev… Då eleven var fullt upptagen i detta samtal, la hen inte märke till de andra skillnaderna, utan bara att båda gungade och att bara en blev tillsagt…

Så snälla du, nästa gång: Uttryck dig tydligare! Gärna utan att använda ordet ”inte” och helst genom att säga vad eleven ska göra istället för att hen ska sluta med ”det”!

 

 

 

Förebild

Som lärare är du en viktig förebild! Yngre elever kanske har ställt dig på en pidestal, äldre elever är vanligtvis mer kritiska. Oavsett vilket tenderar barn att göra det vi gör än det vi säger till dem att göra…

Fundera på vilken din bästa lärare var? Vad gjorde han eller hon, som gjorde att du tyckte mest om henne eller honom? Jag har ställt denna frågan till många vuxna och svaret jag får är nästan alltid: Hen var rättvis!

Jag har haft en otrolig tur och haft många fantastiskt bra lärare! En som ändå sticker ut var min tysklärare på högstadiet. (Kanske hon är anledningen till att jag så småningom bl.a. pluggade tyska? Det är säkert en slump ; )

Förutom att vara en väldigt bra pedagog och lära oss elever mycket, körde hon även med precis samma regler för sig, som för oss:

Om vi kom 5 minuter för sent, fick vi en prick – om hon kom 5 minuter för sent fick hon en prick. För tio minuter fick man två prickar.

Om vi glömde något i skåpet, fick vi en prick. Om hon glömde något i lärarrummet fick hon en prick.

Om vi glömde göra läxan, fick personen en prick, om hon glömde förbereda något fick hon en prick.

När en elever fått 5 prickar, fick personen en extra läxa. Om läraren fick 5 prickar, fick alla elever en läxfri vecka. När läraren fick 10 prickar, fick hela klassen glass! Ingen elev fick någonsin 10 prickar, så jag minns inte vad som hände då. Men fundera på den! Ingen elev fick någonsin 10 prickar – på en hel termin! Kanske värt ett försök?

Nästa vecka tar vi hur vi kommunicerar!

 

Self fulfilling prophecy

För ett tag sedan publicerade jag Fördomar – och hur vi ibland lever upp till dem…, vilket givetvis även gäller förväntningar! Om du tror att du kommer att misslyckas på jobbintervjun, med att bjuda ut någon på en date eller på ett prov, kommer du högst sannolikt att få rätt.

Om din omgivning tror att du kommer att misslyckas finns det olika reaktioner:

  1. De får rätt.
  2. Din jävlar-anamma väcks och du gör allt för att bevisa att de har fel!

De flesta reagerar med första alternativet. Det gäller även våra elever.

Hur skulle det vara om vi förväntar oss att de klarar av något?

Våra förväntningar måste alltid vara möjliga att uppnå – och även inom en rimlig tid! Om du förväntar dig att någon ska bli president eller statsminister dröjer det alldeles för lång tid att uppnå detta mål. Om du förväntar dig att någon ska förbättra sitt ordförråd, kanske det går rätt snabbt! Eller att bli bättre på att läsa inkl. läsförståelse. Lägg alltid dina förväntningar strax över nivån personen ifråga ligger på just nu. När hen når den nya nivån, höjer du förväntningarna med ytterligare ett steg. Viktig är dock att du ärligt är övertygad om att hen kan nå nästa steg!

Det finns dock även personer, som vill motbevisa dig! Detta gäller såväl positiva, som negativa förväntningar! Kanske stämmer framsteg och att lyckas med något inte överens med den självbild personen har eller har fått förmedlat under hela sin barndom. Eller kanske har barnet lärt sig att hen får mycket uppmärksamhet för negativt beteende (glöm inte: det är bättre att få negativ uppmärksamhet (som skäll eller kanske t.o.m. stryk) än att inte få någon uppmärksamhet alls! Den som inte syns, finns inte!) Viktig är då att ge dessa barn extra mycket uppmärksamhet för saker de lyckas med!

Fundera lite på vad du själv ger mest uppmärksamhet till:

  1. Barn som kommer i tid till lektionen eller barn som kommer för sent? (När ett eller flera personer kommer för sent, kan man tacka alla, som lyckats komma i tid.)
  2. Barn som är uppmärksamma eller barn som stör lektionen? (Prova att säga ”Jag blir så glad när ni är duktiga och slår upp rätt sida och börjar med uppgiften utan att jag måste upprepa mig!”)

Vissa barn får alldeles för lite uppmärksamhet hemma och i skolan stör en del av dessa. Börja lektionen med att fråga ett av dessa barn, om hen kan hjälpa dig: med att sudda tavlan, dela ut stenciler, hålla koll på vem som stör lektionen (t.ex. genom att föra anteckningar om detta – barnet är sysselsatt och har ofta ingen tid med att störa lektionen själv…) Du kommer säkert på andra uppgifter barnet kan få, som får hen att känna sig behövd!

Nästa vecka skriver jag om förebilder!

Varför har vissa lärare alltid de snällaste klasserna?

Sedan nästan 10 år undervisar jag på universitet, högskola och lärargrupper. Häromveckan var det återigen dags (Master i Skolpedagogik. Flera är aktiva lärare.) Jag undrade vad de har för förväntningar och förhoppningar angående kursen. En person sa att hon hoppas lära sig metoder hur man handskas med konflikter. Jag insåg då att under alla år jag undervisat ingen någonsin har sagt ”Jag vill veta hur jag, som lärare, kan förhålla mig för att undvika att konflikter uppstår!” Visst, det är lite utopiskt att tro att en enda person han ha detta inflytande på en hel grupp, samtidigt finns det lärare, som alltid får den minst jobbiga klassen på hela skolan. Alltid! Vilken slump…

Eller kanske inte? Som lärare har man ett enormt ansvar, men även stort inflytande och en otroligt viktig roll som förebild! (Fundera själv på din första fröken på lågstadiet!)

Så jag bestämde mig för att i större utsträckning än hitintills jobba på förhållningssättet. Få de deltagande att fundera på hur de förhåller sig, hur de kommunicerar, hur de reagerar på andra och även fundera på varför barn reagerar som de gör. Hur spännande som helst!

Min kurs på universitetet varar fyra heldagar (två dagar åt gången med ca 1 månad emellan.) De första timmarna handlar om att gruppmedlemmarna lär känna varandra – målet är att alla kan i princip alla andras namn vid dagens slut och att alla har pratat med alla. Vi leker ”lära-känna-bingo” och olika teamövningar, som ”dela in er i grupper beroende på ögonfärg, favoritfärg, antal syskon, födelsemånad”, men även ”ställ er – utan att prata med varandra – i alfabetisk ordning/ födelsemånad/ ålder”.

Poängen med övningen är dels att lära känna metoder, men även att alla deltagare lär känna varandra och känner sig väl till mods i gruppen – väl investerad tid!

Fortsättning följer nästa vecka!

Fördomar – och hur vi ibland lever upp till dem…

På 60-talet, strax efter attt Martin Luther King dödats, ville läraren Jane Elliott i USA att hennes elever verkligen skulle förstå hur meningslöst det är med fördomar och att vissa skulle vara bättre eller sämre än andra bara på grund av t.ex. hudfärg. Denna fantastiska lärare ville att hennes elever skulle veta hur fel och ologiskt det är med rasism och bestämde sig för att göra ett försök med sina elever för att få dem att förstå och fundera mer kring fördomar. En dag diskuterade hon först med eleverna och därefter förklarade hon för sina elever att alla barn med blåa ögon är mycket intelligentare, renare och mer väluppfostrade än barn med bruna ögon. Barnen med blåa ögon fick även vissa privilegier. Innan du blir alldeles upprörd: dagen eftervände hon på steken och sa samma positiva saker om barn med bruna ögon, som även fick fördelar mot de blåögda barnen!

Kolla in det här klippet, där ni dels ser hur fantastiskt bra läraren bygger upp hela försöket inkl. diskussioner med barnen. Ni ser hur snabbt barnen reagerar på det läraren säger och hur de börjar behandla sinda kompisar illa, men även på förväntningarna på vad de kan. Redan efter ett par timmar tycker barnen inte om varandra och blir elaka mot sina kompisar. Ett barn säger att hen inte ens har lust att försöka göra vissa saker. Oroväckande är även barnens resultat med korten, som påverkades något enormt beroende på om de var i den gruppen, som uppfattades som den överlägsna gruppen eller inte.

Även om pedagoger i Sverige inte diskriminerar barn, påverkas barn av omgivningens (och samhällets!!) inställning till hur de tros vara och vad de förväntas klara av. Det är viktigt att vi funderar på om våra förväntningar på vad barnen klarar av verkligen har med barnen att göra eller om det beror på barnens internaliserade bild av sig själva, som bl.a. kan bero på samhällets inställning till personer med viss bakgrund (t.ex. hudfärg,  härkomst eller diagnos).

Kanske du kan göra ett experiment med dina elever? Testa vad som händer, om du själv är övertygad om att barnet klarar av mer än vad barnet själv tror att hen kan. Jag är övertygad om att barnet kommer att växa med detta förtroende!

 

Den som vill se mer med Jane Elliott kan se en längre intervju med henne här.

 

 

”Lob der Schule” (Bauer)

En helt fantastiskt bra bok, som tyvärr inte är översatt till svenska – men alla ni som intresserar er för skola, elever och deras välmående OCH som kan tyska: läs denna bok!!

schule mit respekt.

Lob der Schule (Bauer)

Gleich zu Beginn stellt Joachim Bauer klar, dieses Werk solle keine Antwort auf Bernhard Buebs ”Lob der Disziplin” sein. In dem viel diskutierten Bestseller hatte der Autor die Abkehr von antiautoritären Erziehungsmethoden gefordert und dafür plädiert, ”dienende” Tugenden und insbesondere die Disziplin in Schulen wieder aufleben zu lassen. An vielen Stellen in ”Lob der Schule” wird jedoch deutlich: Bauer distanziert sich klar von Buebs pädagogischer Philosophie und steht für eine (schulische) Erziehung, die durch Führung und verstehende Zuwendung geprägt ist. Eine aktiv gestaltete, konstruktive pädagogische Beziehung zwischen Lehrer und Schüler sei die Voraussetzung für Motivation und Lernlust – genau hieran hapere es jedoch vielfach.

Aus neurobiologischer Sicht erklärt Bauer, warum Beziehungserfahrungen für die Heranwachsenden so essentiell sind und was passiert, wenn Lehrpersonen es versäumen, dem Hunger der Heranwachsenden nach Wertschätzung und Bedeutung nachzukommen. Denn nicht nur aus lern-, sondern auch aus entwicklungspsychologischer Sicht erweisen sich die Bindungen zu pädagogischen Personen…

View original post 327 fler ord

@Snackamedmotorik

Jag vet… Nästan världssämst (tack autocorrect för att ändra det till ”världsbäst!!) på att skriva bidrag. Inte lätt att ha flera jobb, en hög med böcker som jag bara måste läsa och allt annat som hör livet till. Förra veckan blev jag certifierad för att utföra permalead potentialanalys – googla positive leadership – sååå himla häftigt!!! Oj vad många idéer jag har för att omsätta i skolan! Även bland kollegor! Måste bara ta mig tid att skriva ner allt…

Och som om det inte räcker, så har jag hittat ett helt fantastiskt Instagramkonto: @snackamedmotorik från @hjärnapulsglädje som är guld värt! Kolla in även den sidan för att bli inspirerad för mer rörelse och glädje för elever!

Snacka med motorik kombinerar rörelse med språkutveckling- det blir ju inte mycket bättre än så!

 

 

God Jul

Feliz Navidad * Boldog karácsonyt * Feliz Navidad * Hyvää joulua *

Veselé Vánoce * გილოცავთ შობას * CRĂCIUN  FERICIT * 圣诞快乐 *

Joyeux Noël * Hyvää joulua * Շնոհավոր Սուրբ Ծնունդ *  کریسمس مبارک